Bankommittéen

God säkerhet, utmärkt kondition samt en fantastisk spel- och naturupplevelse täcker väl in de bestående intrycken för den som spelat några ronder på ”Annikas hemmabana”.

När banarkitekten Peter Nordwall ritade Bro-Bålsta hade han de klassiska, brittiska banorna som förebild vad gäller spelstrategiskt innehåll och designmässig utformning. Under banans byggande och vidareutveckling har dock stor möda ägnats åt att på ett mjukt sätt anpassa golfbanan till Mälardalens vackra kulturlandskap.

Banan upplevs av bogeygolfaren oftast som vacker, generös och rolig att spela, trots – eller kanske tack vare – att han/hon måste brottas med ett eller annat halvblint slag. De beryktade, ibland dramatiskt ondulerade, Bro-Bålsta-greenerna brukar upplevas som lätträffade men svårputtade – är man inte på rätt del av greenen, så har man bara skjutit upp utmaningen. När greenerna är fasta och snabba och flaggplaceringarna har gjorts med fantasi och sakkunnig baktanke får elitspelaren en hel del att tänka på. Om han eller hon vill attackera flaggan från fairway så bör driven ibland placeras i ytterkanten av den generösa fairwayen, ofta alldeles intill en bunker eller ett vattenhinder!

Mjuk landskapsanpassning har samtidigt alltid varit ett honnörsord för Bro-Bålsta-banan och strävan har varit att ögat hos den observante iakttagaren ska få en rofylld och inspirerande tillvaro, vare sig det handlar om en spelare, åskådare eller utomstående naturälskare. Skogsbryn och konstgjorda dammar hålls således avsiktligt i ett halvvilt tillstånd för att gynna fågellivet och det interna vägnätet liksom gångstigarna mellan hålen har utformats som ”förstärkta naturstigar”.

Vidare har begreppet ”Konstens 5 principer” (d.v.s. balans, proportion, harmoni, rytm och betoning) hela tiden svävat som en ande över placering och utformning av de landskapselement som definierar de olika rummen, som enligt arkitekten utgör grunden för meningsfullt golfspel. Inte minst gäller detta de 85 bunkrarna. På avstånd syns oftast bara en strimma sand och färgen på denna sand är omsorgsfullt vald för att mjukt passa in i den omgivande naturen.

Som banarkitekten brukar säga: ”Ska man nu nödvändigtvis hamna i en bunker, kan man åtminstone få hamna i en vacker bunker!”